Fashion Fabrics

Modetyger

Siden-lexicon

I Kina odlar man mullbärsträd för att bladen skall bli till föda för silkefjärilens larver. Bladen skördas och transporteras till så kallade larv-lador. När larverna ätit färdigt av bladen, spinner de in sig i en kokong av tunn tråd som kan bli 2-4 kilometer lång.

Kokongerna sorteras efter sitt utseende och storlek. Sedan sitter kvinnor vid spolmaskinernas vattenrännor och samlar ihop trådarna från 5 kokonger, tre stora och två små. De bildar tillsammans en silkestråd som man sedan väver med.

Silket rullas visserligen upp maskinellt, men den mänskliga handen och ögat måste vara med när en kokong är nästan slut och en ny kokongs tråd skall bindas ihop med den gamla. Detta är ett mästerverk av snabbhet och fingerfärdighet. 

Historik

Handla på nätet

Bra länkar


Bomull och blandningar

Sammet

Siden

Spets och tyll

Ull


Band och Dekorationer

En meter silkefiber kan sträckas ut ca 15 cm utan att brista.
En kilometer lång silkefiber, som är 0,015 mm i diameter, väger 2 till 4 gram, men kan bära 150 gram.
Silkefibern är glatt. Därför är siden smutsavvisande och lättvättat - och faller mjukt.
De flesta sidentyger kan tvättas i maskin som fintvätt och centrifugeras. De kan också tumlas på svag värme tills de blir nästan torra och färdiga att strykas på medelvarmt järn. Tänk dock på att stelheten och finishen försvinner i och med vattentvätt.
Ett plagg av långfibrigt mullbärssiden kan slitas och vattentvättas i åratal utan att förlora sin skönhet.

Siden har haft rykte om sig att vara ömtåligt då det var vanligt att förtynga siden med tennklorid. Numera är förtyngningen nästan helt ur bruk. Kinesiskt och indiskt siden har aldrig förtyngts. Man kan själv kontrollera ett sidentyg genom att bränna en provbit. Rent siden förkolnar helt. Förtyngt siden lämnar kvar ett skelett av tygets struktur i askan. Siden är flamsäkert.

Silket tar upp fuktighet till 30 % av sin egen vikt utan att kännas vått.
Silke reglerar temperatur. Det värmer på vintern och svalkar på sommaren.
Silket har en organisk uppbyggnad som står den mänskliga huden nära. Därför använde man länge silketråd till att sy ihop operationssår.
Ingen kemist har ännu lyckats kopiera äkta silke. Ej heller har man lyckats ge konstsilket de skyddande egenskaper som natursilket har.
Siden går lätt att färga. Det ger färgerna en strålande lyskraft.

Eftersom silke andas och reglerar temperatur och fukt är det särskilt lämpat för kläder närmast huden - och även för lakan.

Siden har alltid inspirerat till textila konstverk av olika slag, mest till utsmyckning av kyrkor och slott. Men även för mera vardaglig skönhet har sidenet sin plats. Till gardiner ägnar sig siden särskilt väl. Ljuset som släpps igenom kan ge en solig stämning åt rummet. Silkets smidighet ger gardinen ett underbart fall.

Siden har en sällsam historia ...

I flera tusen år har siden bara burits av furstar och av änglar, om man får tro vad som står skrivet i koranen.
En dag för ca sex tusen år sedan gick enligt sägnen, kejsarinnan av Kina på promenad i den kungliga trädgården. Då fick hon se hur en silkeslarv spann in sig i en glänsande tråd som sken i solskenet. Hon gav en tjänare i uppdrag att tillverka en dräkt av den solskimrande tråden.

Det är legenden om hur man systematiskt började odla, haspla och väva siden år 2700 f Kr.

Från början i det gamla Kina fick bara kejsaren och hans familj bära kläder av siden. 

Från Kina exporterades siden. Längs sidenvägarna mot söder och väster drog kamelkaravaner med den dyrbara lasten; farofyllda resor som kunde ta upp till åtta år. De långa handelsvägarna slutade i Syriens hamnstäder. 

Många gånger repades de kinesiska tygerna upp och man tog hand om tråden och vävde om den till nya tyger i bindningar som användes i vår del av världen för att sedan säljas vidare till grekiska och romerska furstehov.

Då det romerska riket stod på höjden av sin makt var Kinas export av siden som störst. 

 

Naturligtvis ville många komma på hemligheten med att skapa de underbara tygerna. Man trodde på den tiden att silke växte på träd. Sidenets framställning var en strängt bevakad hemlighet, och belagt med dödsstraff för den som avslöjade det. 

I mer än tusen år bevarade kineserna sin hemlighet.

Hemligheten blev till slut avslöjad och spridd över den gamla världen. Två män förklädda till tibetanska munkar, vandrade över gränsen mot Tibet med silkefjärilsägg i sina ihåliga vandringsstavar. De var utsända av Kejsar Justianius av Bysans som på 300-talet e.Kr lade grunden till den europeiska sidenindustrin. Senare efter romarrikets fall, skulle Venedig nästan helt överta rollen som importör/tillverkare/exportör till Europas kungliga hov.

Det finns olika slag av silke från olika slags silkefjärilar. Mullbärsfjärilen ger den starkaste, mjukaste och mest glänsande silket med de längsta fibrerna.

Den stora gula påfågelspinnaren, eller tussah-fjärilen, ger ett siden av mera rustik karaktär. Den lever i ekskogar på Himalayas sydsluttningar, där kokongerna av vilda fjärilar samlas in och bereds. Därav namnet vildsilke. Detta silke är dovare i lystern och har en mera ojämn struktur. I påfågelspinnarens trakter gör man handvävda tyger, som skiftar livfullt i struktur och olika nyanser. Gyllenbrunt, guldgult och gräddvitt är tussah-silkets naturliga färger. Tussah-fjäril blir även odlad, bl a i Kina.

Olika fjärilssorter och olika förädlingsmetoder skapar tillsammans en otrolig variation av sidentyger. Siden kan vara lent, blankt och mjukt, nästan som rinnande vatten - eller frasande torrt som ett höstlöv. Det kan vara grovt som sisalrep - eller lätt som en dimma. Det kan ha underbar tyngd - eller enkel renhet med dämpad lyster. Siden kan också var helt matt.

Tillverkningen av vildsilke ger bönderna i Pakistan och Indien en nödvändig extrainkomst. Silkeodlingen ger dem ofta den enda möjligheten att bo kvar i sin hembygd.

För att odla silke krävs mycket arbete för skötseln av djuren och en känslighet i förädlingen av silket. Därför blir silkeodlingen aldrig helt mekaniserad, utan ger arbete åt många människor. Spinning och vävning sker både maskinellt och för hand.

I våra dagar odlas silke nästan bara i utvecklingsländer, främst i Kina, Indien, Thailand, Korea, Sri Lanka och Pakistan. Silkeindustrier finns också i Japan och Brasilien. En silkeodling i mindre omfattning finns i Italien, Schweiz och Frankrike, medan vidareförädling av råsilke sker i flera europeiska länder. 


Mullbärs-siden
är den typ av siden som oftast görs i Kina och som de allra flesta sidentyger är gjorda av, en liten vit fjärilskokong.

Bönderna i Kina odlar mullbärsträd som blir föda för fjärilens larver. Bladen skördas och bärs in i så kallade larv-lador. När larverna ätit färdigt av bladen, spinner de in sig i en kokong av tunn tråd som blir mellan 2-4 kilometer lång.

Kokongerna kommer sedan till fabriker där man sorterar dem i olika grader efter sitt utseende. Sedan sitter kvinnor vid spolmaskinernas vattenrännor och samlar ihop trådarna från 5 kokonger, tre stora och två små. De bildar tillsammans en silkestråd.

Silket rullas upp maskinellt, men den mänskliga handen och ögat måste vara med när en kokong är nästan slut och en ny kokongs tråd skall bindas ihop med den gamla. Ett mästerverk av snabbhet och fingerfärdighet. Kvinnorna använder även tänderna för att knipsa av knutens trådändar.

Tussa-siden
Detta siden kallas ofta vildsiden eftersom fjärilarna/larverna lever vilt i naturen. Kokongen är större och mörkare i färgen. De redan färdigutvecklade fjärilarna har lämnat sina "sprängda" kokonger, som samlas upp av människan. Tråden är då kapad, eftersom fjärilen har gnagt sig ut. Tråden måste därför spinnas ihop.
Silkesgarn/sidentyg av Tussah har en annan lite strävare, torrare känsla. Färgen varierar från ljust gyllenbeige till mörkare brunt, beroende på vilket sorts blad larven har ätit. Ek-blad som föda ger mörka kokonger.

 

Brokad
Material: Siden och metalltråd/ viskostråd
Tillverkning: Kina och Indien. Mönstervävt med flera färger i inslaget. Egentligen betecknade namnet från början tyg som har inslag av guld eller silvertråd, starkt figurativt eller relief-mönstrat.
Användning: Festplagg, västar, kuddar etc.
Skötsel: Kemtvätt.


Burned out Velvet / Burned out Satin

Material: Vävt av både mullbärs-siden och viskos (trä/cellulosa) trådar.
Tillverkning: Kina. "Utbränt"med en slags "Silk-screen" teknik med vätska som fräter bort viskosen på utvalda delar . Sidenet påverkas inte - och mönster bildas. Användning: Sjalar kläder etc.
Skötsel: Lättskött (vatten) och lättfärgat.


Chiffong

Material: siden,(Mullbär)
Tillverkning: Kina. Haspelsiden = långa obrutna trådar från mullbärs-kokongens inre fina skyddade del som hasplats dvs rullats upp till silkesgarn. Chiffong är den tunnaste "Crepen" dvs trådarna är tvinnade, ger en matt yta och en viss elasticitet. Tuskafts-vävd. Vävd av rågarn(stelt), urkokt (boiled off) och mjuk - efter vävningen.
Användning: slöjor, sjalar etc.
Skötsel: Handtvätt som ull.


Crepe de Chine (Dubbel Crepe, Canton Crepe)

Material: Mullbärssiden
Tillverkning: Kina. Haspel (långa obrutna trådar) Tuskaftsvävd = en över, en under. Lätt tvinnade trådar i varpen och hårt tvinnade trådar i inslaget ger aningens matt yta och stor elasticitet.
Användning: Kläder. ( Den lite tunnare även till gardiner etc.) Den riktigt tjocka Crepe de Chine gör sig bra till eleganta dräkter, festklänningar , byxor m.m.
Skötsel: Handtvätt, gärna med lätt centrifugering. Maskintvätt kan göra den lite stel.


Crepe Georgette

Material: Mullbärssiden
Tillverkning: Kina. Haspel, hårt tvinnat, tättvävd. Tjockare tråd än i chiffongen.
Användning: Sjalar, kläder, lager på lager.
Skötsel: Vattentvätt som ull.


Crepe Satin

Material: Mullbärssiden
Tillverkning: Kina. Varp av hasplad slät tråd. Inslag av crepe (tvinnat) haspelsilke. Varpens blanka, släta trådar löper parallellt över flera inslagstrådar och "nyps" ner av enkel inslagstråd. Så bildas den glansiga släta ytan. Den crepade inslagstråden ger tygets elasticitet.
Användning: Kläder etc. Vackra draperingar
Skötsel: Vattentvätt som ull.


Dupion 

Material: Mullbärssiden från dupionkokonger dvs. Dubbelkokong (Två silkesmaskar har spunnit sina kokonger så nära att de bildat en dubbelkokong.)
Tillverkning: Indien. Varp av slätt haspelsilke. Inslag av den tjockare mer eller mindre knutiga dupion tråden. Kinesiskt silkegarn som Indien importerar är slätare än det indiska silkegarnet.
Användning: Brud- och Festklänningar, gardiner.
Skötsel: Kemtvätt! Vattentvätt gör att sidenet blir mjukt och krymper lite grand. Kan med fördel användas till blusar och skjortor.

Starkt tvåfärgade dupioner aktas för vatten (och svettning!) då kan varpens färg fälla ut. Detta gäller speciellt de ljusa med röd varp.

 

Duchesse
Material: Mullbärssiden
Tillverkning: Kina, (Indien) Haspelsilke. Mycket tjock satin väv.
Användning: Brudklänningar m.m.
Skötsel: Kemtvätt, lite svårjobbad. Aktas för skrynklor, Säljs rullad.

Fugi

Material: Mullbärssiden, spunnet garn Tillverkning: Ett slätvävd siden gjort av spunnet garn, dvs. kortare brutna trådar som "kardats" (kammats så att trådarna ligger släta parallella och spunnits till tråd (som ull). Den spunna tråden ger tygets helt matta yta
Användning: Kläder etc.
Skötsel: Vattentvätt som ull.

Habotai
Material: Mullbärssilke
Tillverkning: Kina. En mjuk tuskaftsväv , täta tunna trådar av haspelsilke i varp och inslag.
Användning: Traditionellt fodertyg, bra material för sidenmålning. Tjockare Habotai färgad, sandtvättad används mycket till skjortor, blusar.
Skötsel: Vattentvätt.

Lersiden
Material: Mullbärssilke
Tillverkning: Kina. Jaquardvävd stel, ej urkokt, lätt sandtvättad. Speciell infärgningsmetod (traditionell): Tyget smörjs in med speciell lerjord från södra Kina (Guandong). Jorden där har en hög halt av naturligt färgpigment. Leran smörjs över tygets ena sida, värme och fukt får pigmentet att tränga nästan igenom. "framsidan blir brunsvart och baksidan blir brun. Lerans färg bildar ofta fläckar på den bruna sidans kanter. En "antikvitets-raritet". Tyget tillverkas bara i begränsad omfattning. Det exporteras nästan enbart till Japan för kimonos.
Användning: Löst sittande plagg, Västar, rockar etc. Skört, oelastiskt tyg.
Skötsel: Vattentvätt som ull.

Matka
Material: Mullbärssiden
Tillverkning: Indien. Handtvinnad grov tråd som fås av att knippen från kokonger dras ut för hand. Innehåller mer eller mindre del av brutna trådar. Det färdigvävda/färdigfärgade tyget bankas med trästockar för att få upp den blanka finishen.
Användning: Ett utmärkt tyg till dräkt med kjol m.m. Även bra till plagg för riktigt varma tider. 
Skötsel: Kemtvätt för stadga och färghållbarhet. Vardagsplagg kan skötas med varsam handtvätt, som ett fint ylle-plagg "Noppar" sig något vid slitage. Färgerna inte helt vattenfasta, men tyget åldras vackert!

Organza
Material: Mullbärssiden
Tillverkning: Kina. Ett glesvävt tyg där cerisinet(det hårda bindemedlet) inte tvättats ur, varken före eller efter vävning eller färgning. Detta gör tyget stelt.
Användning: Kläder, slöjor och traditionell infordring för att stärka upp tyg (mellanfoder).
Skötsel: Kem eller mild vattentvätt

Paj (Pongee, Japon-siden)
Material: Mullbärssiden
Tillverkning: Kina. Tuskaft, haspel av tunna, tätt vävda trådar i både varp och inslag.
Användning: Gardiner, sjalar, slöjor. Även ibland som foder till plagg som inte utsätts för stark slitning. Inte så väldigt starkt.
Skötsel: Vattentvätt som ull.

Råsiden(Bourett-siden, Noil)
Material: Mullbärssiden, restdelarna från kokongen, kortare trassliga trådar
Tillverkning: Kina. Materialet kardas och tvinnas hårt. Tyget blir ett mer vardagligt matt siden, lite knutigt i strukturen. Ofta billigt, lite beroende på tillgången på "rest" material.
Användning: Vardagsplagg, gardiner m.m. 
Skötsel: Vattentvätt som ull.

Råsiden-rips (Ottoman)
Material: Mullbärssiden, både spunnet silke och Noil (råsiden)
Tillverkning: Kina. Tyget är vävt så att den täta, tunna varpen av kammat, spunnet silke går över det grova inslaget av råsiden som ger den lite glansiga ytan, Det grova inslaget av råsidentrådar ger den lite randiga (rips) strukturen.
Användning: Så gott som alla typer av kläder.
Skötsel: Vattentvätt som ull.

Råsiden-Satin
Material: Mullbärs-siden. Haspel och råsiden.
Tillverkning: Tyskland (Kinesiskt garn). Varp i haspelsiden. Inslag i råsiden. Satin-vävd så att varpens släta obrutna trådar löper parallellt lite längre sträckor och bildar den blanka, skimrande framsidan.
Användning: Brudklänningar m.m.
Skötsel: Kem eller vattentvätt som ull. Går utmärkt att färga.

Sammet
Material: Mullbärs-siden och viscos (cellulosa).
Tillverkning: Kina. Vävt så att sidenet ligger i botten och sammetsludden är i viscos.
Användning: Kläder, sjalar m.m.
Skötsel: Vattentvätt som ull, lätt och tacksam att färga. Tål även maskinfärger (Nitor etc).

Shandong pongee
Material: Tussah siden
Tillverkning: Kina. Tättvävt, slätt tuskaft. "Shandong" är namnet på ett ett distrikt i Kina som traditionellt specialiserat sig på Tussah (vild-siden).
Användning: Säljs framför allt till eurytmidräkter, utmärkt till herrskjortor.
Skötsel: Vattentvätt som ull.

 

Shantung

Material: Mullbärssilke

Förväxlas ofta med Dupion men är en mer strukturerad sådan. Oftast lite tjockare än dupion.

Siden/Linne
Material: Mullbärssilke och linne
Tillverkning: Kina. Varp av silke, inslag linne. Tätt tuskaftsvävt.
Användning: Kläder, skrynklar mindre än lintråden. Skötsel: Vattentvätt som ull.

Silketrikå
Material: Haspelsilke från mullbär.
Tillverkning: Kina. Stickat av det släta hasplade garnet
Användning: Underkläder: trosor, linnen, långkalsonger, nattlinnen.
Skötsel: Handtvätt som ull.

Taft
Material: Mullbärssilke
Tillverkning: Indien. Tättvävd, skimrande, stelt frasigt. Pga den släta, täta tråden i både varp och inslag syns fel väl. Svårt att göra felfritt i traditionella skyttelvävstolar. Fler och fler skaffar sig nu schweitziska vävstolar (high speed looms) som inte vävs med skyttel, utan en slags maskinell pick up metod. Tyget blir då dyrare men så gott som helt felfritt. (Taft exklusiv)
Användning: Brud- och festklänningar, gardiner m.m.
Skötsel: Kemtvätt.

 

Thai

Förväxlas ofta med Dupion men har en glesare men slätare yta. Ofta tvåfärgad, där varpen och inslag har två olika färger.

Rest-Tussah
Material: Tussah-silke, osorterat restmaterial
Tillverkning: Indien. Grovt hopsamlat(från golvet!?) handspunnet garn. 
Skötsel: Bör skakas ur noga för att få bort så mycket som möjligt av det "skräp" som finns i garnet. Svårsytt i vanlig maskin. Kemtvätt, vädring. Obs! aldrig i sol!

Tussah Haspel Material:
Tussa-silke Tillverkning:.Kina. Grova knippen av hasplat silke. Starkt och slit-tåligt tyg.
Användning: Kläder, möbeltyg. Skötsel: Vattentvätt som ull.

Allmänt

Siden får aldrig torka eller vädras i sol, ibland kan starka färger blekna i ett soligt rum eller i en transparant plastpåse i bilen under en solig resa i en bil. Siden är aldrig allergiframkallande, brinner inte med låga (flamsäkert) och är det skönaste du kan bära mot din hud. 

Det är dessutom varmt när det är kallt och svalt när det är varmt. Sidenets svalkande egenskap märks tydligt här där tygets luftighet också gör att det inte stänger inne kroppsvärmen.